Istället för papper och penna

Jag är inget stort fan av 3D, jag tycker snarare att det är en löjlig gimmick som oftare förstör filmupplevelsen istället för förhöjer den. Jag gick inte på bio för att se glassplitter flyga mot ansiktet utan för att se en film.

Dock när jag såg trailern för Jackass 3D så fick jag lust att gå och se den på bio. För om 3D ska lämpa sig i något fall så är det ju i en Jackass rulle. Ettan var hysteriskt rolig medan tvåan inte var så mycket i min smak men 3an verkar ju underbar!

Min fars kusin Karin har läst en utbildning lik den jag läser till viss del när hon läste på Örebro Universitet, alltså så har vi två som vana att när hon är i Sverige (Hon bor sedan några år tillbaka i Barcelona) så går hon igenom sin gamla kurslitteratur och skickar den till mig så att jag slipper köpa alla böcker. Nu i dagarna så kom den senaste leveransen som bestod utav en påse med böcker och ett brev där det stod ”Här har du lite böcker jag hade användning av när jag skrev min C uppsats.” Okej tänker jag och börjar gå igenom böckerna.  Dock så måste jag ställa mig skeptisk till en utav böckerna. …

Bland böcker som Communication as culture av James W. Carey och Yttrandefrihet & tryckfrihet av Anders R Olsson hittar jag boken ”Njut av fisk och skaldjur.”

Nu efter ett samtal med Karin har jag fått det hela förklarat för mig men jag kunde inte låta bli att skrocka lite när jag hittade den ibland kurslitteraturen och undra hur exakt den kom till användning, som laptopstöd? glasunderlägg? Make your pick!

Kurslitteratur? Kanske på hotell och restaurang.

Jag är född och uppvuxen i en liten ort i Medelpad som heter Ånge, en ort som inte gjort något speciellt för att placera sig själv på den svenska kartan. Jag har för mig att doktorn  som på sent 18 hundratal klassade alkoholism som en sjukdom kommer ifrån Ånge men annars har vi nog bara producerat musiker och en hockeyspelare om vi måste ha nått att skryta om.

När folk tänker Ånge och musik så går nog de flestas tankar direkt till Takida och deras rock/emorock eller till metalsmederna i Corroded. Men dessa två band i all ära men bandet jag ska diskutera idag är Den Stora Sömnen.

Den Stora Sömnen (Hädanefter förkortat DSS) grundades 2007 av Ånge sonen Stefan Randström efter att han flyttat till Stockholm. Myten om bandets grundande lyder att han efter en fest satte sig ner och skrev sex-sju punklåtar och sedan däckade, för att dagen efter starta bandet med barndomskompisen Johan Nilsson samt Nick Martin och Fredrik Atterfelt.

DSS spelar en blanding av rock, indie och punk. Tänk er att Thåström skulle ha adopterat och uppfostrat Håkan Hellström som barn så har ni en liten aning om vad DSS låter som. En aning beskrivning jag använt mig av när jag beskrivit DSS för kompisar är ”Tänk dig att Ebba Grön vuxit upp i en liten håla på 2000 personer istället för en stockholmsförort.”

DSS musik är en trevlig korsning mellan pop och rock, lagom skränigt och med en gnutta utav den vildhet som finns i punken utan att ta till sig för mycket. Randströms röst är skränig och har samma charm som  Thåström och Hellström använt sig av för att trollbinda tusentals fans genom 90 och 2000 tal. Blanda sedan detta med en personlig karisma i klass med Markus Krunegård och Stefan är en riktigt bra frontman för denna ensemble. Texterna är fyllda med spår utav de dalar som medlemmarnas liv har haft men en gnutta solljus och hopp skiner alltid igenom, en hel del av texterna speglar också den tristess som Stefan känt av att växa upp i lilla Ånge och den dragningskraft som stora vida världen haft på han liksom som på så många andra barn på orten.

Bandet har haft sitt genombrotts år under 2009 med att bland annat Headlinat på Debaser medis  supportat punklegenderna Buzzcocks på Way out west. Dom medverkade även i SVT’s program Garage då TV teamet följde med dom ner till Göteborg för tidigare nämnda Debaser spelning och gav TV publiken en inblick i Bandets liv och vardag. En debutplatta med samma namn som bandet släpptes även på Alleycat records under 2009, denna skiva blev en dubbel cd där andra skivan bestog utav låttexterna upplästa utav Svenska musiklegendaren Throsten Flinck. Flinck hade detta att säga om bandets texter.

”Min första tanke var att det här var ju naivt som fan. Men efter en stund fattar jag att det

finns tyngd bakom orden, en verklighet. Det blir på riktigt och det är så här rocktexter ska

skrivas. Det finns inget annat sätt att göra det på…”

Thorsten Flinck.

2009 var DSS år och personligen hoppas jag att 10 talen blir DSS decenium.

Den Stora Sömnen. ett band som förtjänar mer uppmärksamhet med potencial att bli något gigantiskt.

Skrikigt och charmigt på samma gång

Den Stora Sömnen – Allt vi gör går åt helvete

En av mina många hobbies är matlagning, jag finner det avkopplande och roligt och möjligheterna inom matlagning är ju nästan oändliga. Idag när fadern och mina två bröder åkt iväg mot Västerås via Dalarna och mor gått på 50 års kalas bestämde jag mig för att prova en rätt jag såg i speltidningen Gamereactor’s chefsredaktörs blogg. En clubsandwich stog då på menyn.

Standard Clubsandwich innehåller stekt kyckling, bacon, sallad, tomat och majonäs. Då jag inte är ett särskilt stort fan av majonäs ersattes det med bearnaise och bacon anser jag bara vara gott till pasta så det ersattes med ett stekt ägg.

Man steker alltså kycklingen i mindre bitar, steker sedan ägget och bryner på brödet lite i pannan. Brödskivorna ska skäras diagonalt så dom blir trekanter och man ska använda sig av tre skivor så att varje macka blir tre våningar (Jag använde mig av rostbröd men jag kan tänka mig att vilket mjukt bröd som helst funkar.) Sedan ska man hacka sallad, brödskivorna bres med ett tunt lager bearnaise och sedan kan man börja lägga på pålägg. Kyckling och ägg på nedre plan, lägg på en till skiva bröd och lägg där på grönsakerna och avsluta med den tredje och sista brödskivan. Servera med pommes och cola.

Ett gott och lättlagat mål mat som sitter fint en fredagkväll.

nom nom

Stiger den här bloggen ur askan! Det har varit ett nästintill gigantiskt mellanrum mellan uppdateringarna (Okej jag erkänner jag slutade blogga helt.) Men jag hoppas att jag ska få inspiration till det nu under sommarlovet.

Första året vid Högskolan i Gävle är nu avklarat och jag trivs som fisken i vattnet! Jag har aldrig haft så kul som när jag flyttat hemifrån, jag kunde lämna mitt gamla liv bakom mig och börja på ny kula och jag känner att jag blivit en självsäkrare, trevligare och bättre människa utav det. Just nu har jag dock sommarlov och sitter i föräldrahemmet i medelpadsskogarna.

Peace!

Stjärndatum vem bryr sig…

Vaknade idag vid 10 tiden, en välkommen skillnad från när jag jobbar mornar så jag åt en frukost i lugn takt och gick sedan och bokade en klipptid och skaffade så kallad ”Sommar frilla”. Har tagit och utnyttjat min lediga dag på bästa möjliga sätt dessutom…..

Alltså genom att göra så lite som möjligt under så lång tid som möjligt. Under kvällen blev jag dock aktivare och drog ut och övningskörde med min kära gamla mamma. Gick riktigt bra och jag tror kortet är nära nu.

Nu fåre räcka för idag, Åskan har slutat mullra så jag kan koppla upp laptopen på laddning igen.

Höres!

Och skivan som har fått äran att bli den första jag ska försöka prakka på er alla är Phoenix, av Amerikanska punk/pop Punk bandet Zebrahead.

Skivan är bandets sjätte studioalbum och är liksom föregångaren Broadcast to the world en vacker kombination av pop punk och rapp, så kallad rapcore enligt vissa. Skivan är fylld med energifyllda, ibland spralliga låtar och en del med allvarliga teman som läggs fram på ett bra sätt. Sångaren/gitarristen Matty Lewis och rapparen/sångaren
Ali Tabatabaee’s röster formar en perfekt kombination på texterna och instrumenten lyfter det till lysande höjder enligt mig.

Första singeln Mental Health är ett bra exempel på vad skivan ahr att erbjuda och låten The Juggernauts kommer definitivt att bli en av mina mest genomlyssnade den här sommaren.

Skivan får en 4 utav fem utav mig och det som skulle ha höjt betyget vore om fler ”riviga” låtar hade varit med på skivan, reggaestuket är bra men Zebrahead är rapcore.

http://www.youtube.com/watch?v=DrhqXMEnDew

Videon till skivans första singel Mental Health.

Ja du, en del känner väll mig, en större del gör nog inte det. Tänkte jag skulle låta den här bloggen komma till nytta.

Jag heter som sagt Patrik med Möllhagen som familjenamn. Jag härstammar från Västra Medelpads urskogar från ett mellanstort samhälle som kallas Ånge, kännt för sin kraftiga musikexport (Takida, The Citadel, Den Stora Sömnen, The Grand Opening och på senare tid även Hårdrockarna Corroded). Alla definitivt värda att spana in.

I skrivandets stund så är jag 18 år fyllda och med en nytagen Gymnasie examen från Samhällsprogrammet med samhällsinriktning vid det lokala gymnasiet och har sökt till en politik och medier och Mediainformatörs programmen vid Högskolan i Gävle så väl som ett antal utbildnignar i Uppsala. Jag jobbar för tillfället som resesäljare åt SJ AB via telefon fram tills den sextonde Augusti, hyffsat bra jobb med okej lön och roligt folk att umgås med mellan samtal.

Jag har varit med i UNF sedan någon gång kring 2003/2004 så vi kan sumera det som en lång tid, jag ser inga skjäl för att kliva ur och tycker mig snarare nog bara se fördelar med det nyktra levendet. Jag satt fyra år i Västernorrlands UNF råd (motsvarigheten till DS för den som inte hört om det), jag har även suttit i min lokala föreningsstyrelse i ett antal år som kassör men har nu klivit ner till rollen som ledamot och kommer att lämna över den positionen till någon modig person vid flytten söderut.

Jag är en ganska estetisk människa och både målar och spelar musik på fritiden, musiken är min stora passion och jag spelar bas, lite gitarr och sjunger  (Ni som deltog vid team norrs sportlovsläger 2009 kan ju vittna om det). Min smak ligger mer åt punk, alternativ, Rock hållet men jag uppskattar all musik utom gangster rapp. Jag har själv drömmar om att livnära sig på musiken om någon känner för att vilja sammarbeta på nått sånt och bor i Gävle eller uppsala.  Ni kommer nog få en hel del musikrescensioner i den här bloggen då och då.

På fritiden umgås jag med kompisar, spelar musik och håller aktivt på med datorer och datorspel (mitt andra stora intresse efter musiken).

Hoppas detta duger som en introduktion för mig själv och som litterär bukfyllnad.

Welcome to Stig då in i vårt led. This is your first post. Edit or delete it, then start blogging!